jag känner mig så otroligt ensam utan min fina fästman att komma hem till efter jobbet, men jag vet att han älskar hålla på med militären så jag antar att det som gör han lycklig gör mig lycklig.

helt otroligt att vi har klarat ett helt år och en månad tsm, och tro mig gott folk det har inte bara varit en saga, vi har gått igenom rätt mkt tuffa saker på så kort tid, och även nu är det som kaos runtomkring oss, men när jag står med dig, så står vi iaf stilla i en värld som vänts uppochner alldels för fort.

men jag antar att det kanske varit bra att det inte varit lätt, att man ändå har de här svårigheterna under bältet som ett par, att vi kommer att hålla fast det skulle bli svårt igen. att man upplevt det redan från början så man slipper få en chock i en rosenrosa dröm ett par år senare då allt kanske ställs på kant.

för något jag har lärt mig så är det att livet, livet följer inte dig, och vad du vill ha av det.

nej den slänger dig skoningslöst ner i vattenet obarmhärtigt vare sig du kan simma eller inte, så håll för näsan där ute, du kommer att bli dygnsur någongång i livet.

som vanligt har jag tappat spåret en aning när jag skriver, det här handlade egentligen om hur mkt jag saknar dig min älsking, hur jag ser ditt ansikte och kan stråla mig i dina kärleksfulla ögon, dag som natt, varje dag är jag den som betyder mest, något jag inte varit bortskämd med innan, är så lyckligt lottad att ha dig i mitt liv.

älskar dig robert.

av hela mitt hjärta<3

Wow vad jag inte alls bryr mig om att lisa holm är död. Finns 5 minnes grupper! 5! Lol som hon kan se dem liggandes på bårbordet.

Jag blir äcklad av att se folk som försöker få pk poäng av någons död. För lets face it, unga människor dör en hemsk död varje dag världen över, vad gör hennes död så speciell? 

Jag tycker såklart inte hon förtjänade att dö så ung. Men om jag inte tänder ljus och gråter över alla andra så tänker jag inte sitta och snyfta nu heller. gråter ni över de barn som blir dödade påben daglig basis.i andra länder?  Inte? Men varför inte?  Ni ser väl deras bilder med? Eller stod ni alla tusen människor så nära lisa i livet att ni måste sitta ut och skriva ut eran sorg och saknad? 

Wow. People are goin too hate känner jag. Haha.

tja så jag testar saker, kollar på hockey spelar carrie underwood för mig sj och njuter av att börja kunna andas igen efter två veckors förkylning.

fundera lite på varför så få gillar country, kanske för att de är så gammaldags för de flesta, tråkigt säger jag för det finns så mkt där, ja om man inte är ett hardcore avicci fan och inte kan lyssna på något annat än likande.

jag vet, det här är ett urtrist blogginlägg men strunt samma.

nytt jobb, försöker att balansera de två jobben och skolan samtidigt haha.... vi får väl se hur det går i det långa loppen men inte varit så farligt hittilst haha

pratade i dag om sommaren, insåg att de är tre månader kvar tills jag varit med robert i ett helt år, holy cannoli!

tycker det var i går jag såg han för första gången ståendes mot väggen med en cencur sak och spanade in mig, yeah robert yo did xD älskar dig :* (internt skämt på bloggen, vafalls?!!!) ;D

nej nu ska jag försöka göra någon nytta och se på matchen :)

ciao!

egentligen så handlar det inte alls om att jag inte har lust, det är mer om att jag är övertygad om att jag en dag kommer säga något orespektfullt/sant (alla gånger sant, c'mon its me) mot någon som är i min omgivning.

faktiskt så kliar det litegrann i att få spy ut mig lite galla, var lite rolig och använda all min sarksam som kanske människor som inte känner mig så väl inte får uppleva, om jag inte är pissed förstås.

mina andra anledning,förutom att jag har aldelles för mkt åsikter om folk i allmänhet, så känner jag ett lätt obehag innför tanken att de som därute, som fortfarande har koll på mig, på något magiskt sätt. fast jag inte sett någon på åratal, och defentivt gjort allt i min makt för att undvika.

men jag vill blogga, jag vill blogga för er som känner mig, för er som tycker min sarkasm är en smula rolig och kanske kan skratta åt den sträva rösten av förakt blandat med humor som ekar här. för er vill jag skriva. men inte för de andra.

personligen dömer jag folk efter deras handligar, ord och deras kurage/mod.

enkelt.

och när jag dömer. så dömer jag hårt.

golddiggers, cheaters, heartbreakers, blind fools.

ni äcklar mig.

aha! du ser, någon av er kommer att ta åt er, och däför - bloggar inte jag.

ehhh who am i kidding, fuck you

<3

insåg att jag sjunger igen, har efter en smula klagan från robert om att jag varit tyst länge börjat igen, lite skumt från början, när det en gång varit som att andas för mig, men nu är det i gång igen, jag kanske inte tänker göra det på beställning men när jag går och sjunger/skriker med i undo med sanna nielsen, yes jag står för det att jag lyssnar på den haha så vet man att jag är på rätt spår.

känts som att jag varit så säker på vad min framtid var, att jag var tvungen att bara fokusera på den, visst det hade säkert slutat bra det med det säger jag ingenting om men det känns lugnare nu ,mindre hets och mer som jag vill leva, ärligt talat jag orkar inte ens tänka på att gå ut nuförtiden tex, blir svimfärdig bara av tanken att trängas med främligar(som gärna inte håller händerna borta heller) på ett knöckat dansgolv. jag hade min tid. och jag är glad för den tiden, men den är över nu, och det är helt okej.

tre låtar som jag sjunger hela tiden, personligen tror jag det är en reflektion över mitt egna år, hur kaositiskt det startat, med mer tårar smärta och kyla än vad jag mött i hela mitt liv till där jag sitter nu, hur mkt kärlek jag känner för mannen jag får vakna vid varje dag och är det sista jag ser innan jag somnar.

i am a lucky woman.

miley cyrus - wrecking ball

idina medezel - im not that girl (wicked)

sanna nielsen - undo

men det är som titeln säger, jag föddes inte för rosor och pärlor skulle falla runtomkring mig(även om de är ironiskt nog mina favoriter båda två), jag har fått kämpa på ett eller annat sätt sedan barnsben och det är i slutändan vad som har gjort mig som jag är i dag.

lite starkare, lite hårdare, lite tuffare, och numera vet jag för ett faktum, nästa man som lägger sin hand på mig oavsett vem det än är, kommer jag att knäcka näsbenet på.

Suger på att skriva just nu, men så är det med allt som händer just nu :)
Firat jul med familjen och förstås min älskling <3 puss och natt på er alla snömonster därute

sitter här nu med en kopp te och lyssnar på led zepplin och tittar ut från fönstret från den nya lägenheten, är så nöjd även om det varit extremt jobbigt att göra allt samtdigt som jag fått körtelfeber,the fun never ends apperently...

nytt ställe att börja på med oxå om jag har lite tur och visar hur otroligt duktig jag är, för det är jag haha

så är nu då rent tekniskt sätt officelt sambo med robert, även om vi varit det längre än det här på de termer som varit haha men men nu är det iaf så att jag får ha han vid min sida på daglig basis som jag inte ens kan beskriva i ord hur underbart det är.

jag antar att det är nu nästa rad kommer in, vi har varit tilsammans fyra månader nu i dec, well när man vet så vet man, jag har aldrig varit en som skulle vara med någon bara för att vara med nån, jag älskar honom, men jag tror ingen har missat det vid det här laget haha <3

längtar efter att se alla som inte bor i staden längre, så länge jag hinner att få ordning här så är det bra då vi mer eller mindre lever med att hoppa runt flyttkartoner just nu :P

 nej nu ska jag fortsätta ciao!